Jag drömmer att jag somnat med dina andetag på min hud
Och vaknar med handen utsträckt efter en känsla som försvann med morgonljuset emellan persiennerna

Jag undrar hur det skulle kännas att kyssa dig
Men vet att jag aldrig får smaka dina läppar mer än på avstånd ändå
För ingenting spelar längre någon roll,
Nu när jag är ensam i den kalla höstluften och de som älskar mig känns alltför långt borta.

Jag undrar varför ibland
Då mp3-spelaren misslyckas att blockera mina tankar
Då natten är mörk och jag tänker för högt
Jag undrar varför jag undrar över alla dessa saker egentligen

Varför jag drömmer om dig
Varför jag saknar honom
Varför jag alltid frågar mig själv varför

Jag undrar om inte hösten gjort mig galen trots allt
Om mitt förstånd fallit offer för vindarna som blåser löven av träden
Vad är då kvar av mig?
Bara ett skal?

Trött och sliten sitter jag tyst på stationen
Med huvudet emellan knäna undrar jag om det inte hade känts lättare om jag inte var nykter
Om jag kanske då hade fått en anledning till min ångest
Men jag skulle nog aldrig sjunka så lågt under min egen moral

Jag visar lite respekt för det jag som jag fortfarande tror är jag men som jag inte längre känner igen
Jag vinner kampen men förlorar ändå
Måste känslorna komma nu?
Kan jag inte bara slappna av
Må bra
Följa med den kalla vinden som trots allt är rätt behaglig i all förvirrings hetta.

Önskar att du kunde hålla min hand
Det gör du ibland, men inget är på riktigt i den världen
Allt är på andra sidan spegelglaset och det finns en kall hård vägg som hindrar mig från att nå drömmarna som står där och skrattar åt mina ynkliga försök
Mina svaga händer

Om jag blundar och låtsas blir allt lättare
Jag ska göra det,
Tills vintern kommer igen och begraver mina varför.