så många ord
men hör du dem?
tystnaden fyller ut mellanrummen
så det blir trångt mellan raderna

jag blundar
för ditt leende kväver mig
som om det kryper under min hud
och stoppar flödet

jag måste se vidare
längre bort förbi krönet
för den sorg som följer mig
är tärande

söker förlösandet
då ljuset äntligen når mina känsliga ögon
men än skiftar gryningen i grått
så jag väntar

trycket lättar en aning
en förnimmelse av förtröstan
historien har sitt pris
och jag har snart betalat klart...