Vita streck

Försvinner under mig

Femhundra vilda hästar

Vrålar, sträcker ut

Hårt hållna, ömt tyglade

Min rastlösa själ

Lutar sig lugnt tillbaka

Smälter ihop till ett

Gör jag och min vän

Med sex rullande axlar

För den mig hem

Till mina kära

Själen nollad

Lättare igen

Att vardagens ansvar

Bära