Två unga damer går på bussen.
Sminkade till oigenkännlighet.

Täckkrämer, mascara, eyeliner, läppstift och säkert annat också... som jag som lekman aldrig hört talas om.

"Å jag ba trodde att hållplatsen hette Brommastan" är ämnet som avhandlas.

Den andra av dom två försöker framgångslöst styra över samtalet på kläder, mode och smink.

Vill skrika åt henne;
"Du är inte din kropp!"

Men jag vet att samhället har format henne till en sån ytlig person att hon aldrig skulle förstå.

Jag stirrar istället ut genom fönstret.

Orkar inte förbättra världen.

Inte idag.