Långsamt låter jag min kropp sjunka ner,

mot badkarsbottnen

Känner vattnet

som varmt omfamnar mig,

känner dess mjuka händer sluta sig runt mig.

Svepa.

Hela jag är under ytan nu

bara ögonen och näsan tittar upp.

Blå fuktiga

levande

Jag blundar och lyssnar,

Bruset från kranen likt en fårhjord som dundrar nerför backen,

i desperation

Dunket från en gammal utombordare

som sakta tuffar förbi utanför den vitkalkerade piren

när jag slår armbågen i kanten.

Jag trivs

både i trygga värmen

och i tron om att jag för en stund lämnat mitt jordiska liv åt ödet

 för att pröva vingarna som något annat

åskådaren

Lämna den trängda kylan

ångesten

Jag är inget annat än människa

ett

änglafoster

 amatör.