Jag hatar SL. Kan man inte köra tunnelbana och buss så behöver man inte. Jag menar, jag ställer mig inte och utför en hjärtoperation för det är säkert svårt och jag vet inte hur man gör...

Jag avskyr min chef. Klagar och stressar, klagar och stressar och stressar och klagar. En nöjd arbetare är en bra arbetare, men det har han aldrig tänkt på...

Gessle gör mig frustrerad. Ingen skaparglädje. Bara bizniz. Och själv sitter man och kämpar och skapar stup i ett, utan ett öre i belöning.

Och det rycker i mitt långfinger varje gång jag ser en snutbil...

Blöta strumpor gör mig grinig. VARFÖR kan ingen uppfinna strumpor som torkar av sig själva, eller är vattentäta!?

Och fyfan vad sur jag blir på vattnet i senapen som rinner ut om man glömmer bort att skaka flaskan.

Får kalla kårar av folk som är riktigt feta. Jag vet... inte så PK, men blir faktiskt lite illamående som irritationen jag kan känna mot dumma människor.

Jag föraktar borgarna. Jag vill inte att min chef ska kunna sparka mig lättare. Jag vill inte att kollektivtrafiken och sjukvården ska bli sämre. Jag vill inte att min hyra ska bli ännu dyrare.

Jag hånskrattar åt finanskrisen. Med en tår som sipprar ner för min kind. Miljarder och åter miljarder av folkets pengar investeras i en branch som alla finansvalpar och annat slödder VISSTE om var riskabel. Miljarder som kunde ha satsats på något vettigt, som miljön eller fattigdomsbekämpning.

Blir så sur när jag tänker på mäns våld mot kvinnor, oskyldiga personer i världens miljontals fängelser, folks likgiltighet för vår planets framtid.

Listan kan göras lång.




Men trots all skit
får du mig att le...