I alla tider

från då till nu

har du runnit mellan

mina

spretande fingrar

barnets små längtande

sedan större värkande

jag har följt dig i

stegen

alltid vilse

aldrig att du

visade

vägen

eller märkte att jag

kommit bort

(jag behövde dig då) 

så jag plockade

det jag kunde

smulor

att spara

att tappa bort 

och 

jag lyssnade efter ditt

hjärta

utan att känna

slagen

försökte följa dina

tankar

och lägga pussel

med dina ord

och

vi skrattade

när bristerna blommade

och katterna slogs

(jag behöver dig nu)

Men jag är trött

på att jaga

skuggor

längtan och viljan

har

kapitulerat

jag har ramat in

skuggbilden

av dig

i skydd från

kritiskt ljus

hänger du orörd

men älskad...