Jag är aldrig så levande
som när jag blir insvept och bortsvept
av höststormens drömmar
Aldrig så levande
som när jag springer
över en tom parkeringsplats
Aldrig så lycklig
som när allt levande tycks ligga bakom mig,
som att jag har sprungit ifrån det
och allt som finns framför mig
är en allé,
med löv som faller likt snö,
och en röd alfa Romeo
Och jag fångar vinden i händerna,
och tänker att det här,
det här får du aldrig se
Så här får du aldrig se mig
Men jag önskar att jag kunde visa dig,
jag önskar att du ville följa med någon gång,
tillbaka
till
oss.