Det är något med känslan
av att känna allt och ingenting
man blir vän med den
lär sig förstå den,
vårda den och bevara den

en tidsrymd senare kan de kalla mig lärd
och egentligen vet jag ingenting
om det där
med perspektiv som ryms i en tändsticksask
och en världsbild hämtad ur apollo katalogen
har de ingen rätt att yttra åsikter
om att livet här är privilegierat och vackert
när det rent av kanske är hämmande och föga intressant
åh vad vi vill vara intressanta,
allmänbildade för händelsen att det kan verka intellektuellt att kunna glänsa..

Egentligen undrar alla, varför?