Det var inte på grund av ångest
som hon släckte den glödande tändstickan
mot huden
Inte heller av självbestraffning,
rop på uppmärksamhet
eller masochistiska tankar

Det var mer en nyfiken undran

Smärtan var dov men knappast våldsam
mer som ett slag med en öppen hand
som ett isande svek
eller ett hårt ord i vinterkvällen

Hoppfull lät hon nästa parafin-låga lämna sitt avtryck
på den vinterbleka överarmen
Slaget
sveket
aggressionen
elden
tillsammans med glädjen

Smärtan var inte våldsam men den kändes
och med ens visste hon
att hon levde
Att allt inte var så dött och livlöst
och att insidan inte var så tom
som hon trott

Nöjd
och brännmärkt
reste hon sig från köksstolen
för att borsta tänderna