På en stig i soluppgången så gick vi två hand i hand
och var på väg tillsammans mot Lyckans Land
därstädes kärlek alltid härskar, och ingen kivas där
vi flyttar till det landet, för vi trivs ju inte här

Här bråkas det ju alltid om minsta lilla sak
ibland utan någon som helst orsak
för många av oss söker fel hos alla andra
bara för att kunna gnälla på någon, och klandra varandra

Varför kan vi inte bara försöka vara vänner
vi kan ju börja med de närmaste, dem vi känner
eller bara säga ett fint litet ord till någon eller krama om en deprimerad vän
detta kan betyda att den vännens livslust åter kommer igen

Kan vi inte leva efter samma regler som i Lyckans Land
där lyckan och glädjen är evig, och knutna är kärlekens band
där människor älskar varandra och alltid lever i god sämja
där alla tillsammans gör allt för att kärleken främja

I Lyckans Land finns bara äkta kärlek, och vänskap utan gruff
där pratar ingen bak Din rygg och ingen spelar tuff
och alla gillar alla, där föds ej ovänskap
så i detta fina land vill jag och min kärasta söka medborgarskap

Men vi vet inte vägen som går till detta fina land
så vi får stanna här och försöka knyta kärlekens band
hålla ihop och försöka älska varandra så gott det går
och hoppas på en framtid med fred och frid i våra liv, så länge tiden går …..




© Ted Örnberg 2008 (text)
Foto: www.fotoakuten.se