Den kollektiva Kärleken
Min själ hör ihop med din den kan aldrig separera
Men kroppen är unik och av den finns inga flera
Energin den är densamma och vi tar utav varandra
Många stjäl kraft när de någon annan måste klandra

Känn efter när det känns gott när orken i dig flödar
Var uppmärksam när någon glädjen inuti dig dödar
Enkelt är att sprida frön av glädje frid och lycka
Kanske svårt ändå att göra kan ju många tycka

Det finns någon för alla att älska och att ära
Drömmen är att kärleken aldrig någonsin sära
Smaka på dess underbara nåd och dess sötma
På kärleken kan inte någon enda människa tröttna

Den bär oss genom livet frammanas när vi vill
Den föds ur tomma intet och den står aldrig still
Dess föremål kan ändra skepnad helt enkelt byta form
Från stilla svala vindar till orkanens hårda storm

Fruktan kan omvandla kärleken till negativ energi
Där rädslans bojor binder dig du är ej längre fri
Som slav under hatet du styrs av en negativ kraft
En känsla av att du kärleken egentligen aldrig haft

Men den flödar djupt inom dig låt alla av den smaka
Ju mer du ger av kärleken du får mångdubbelt tillbaka
Det handlar inte om att roffa åt sig egoistiskt för att få
Nej vänd på alltihopa så kommer du att gåtan först förstå