När det inte bär
Vintern har aviserat att den kommit hit
Såsom en tavla blir marken ren och vit
Grenen orkar snart inte bära mer snö
Undrar stilla om dagen kan bringa tö
Sårbar den kroknar och faller över vägen
För vekhet känner sig grenen ängsligt förlägen

Då kommer en värmande vind till dess öra
Alltid ska grenen rösten minnas och höra
Att visa sin svaghet är att vara stark
Nästa gång kommer du att pryda en park
Dina blad skall lysa upp för alla
För att sedan åter till marken falla

Livets lagar kan ingen människa rå på
Tidevarv komma och tidevarv gå
Men vi kan bestämma hur resan ska se ut
Innan den är över, för den här gången slut