Jag har gråtit så länge nu,
gråtit för den gamla Du.
Jag hade saknat dig i dagar och nätter,
gråtit, för det är på dig jag tänker.
Önskade att Du någongång skulle komma tillbaka,
hålla om mig, så jag kan sluta skaka.
Dagar gick, veckor gick och månader gick,
men inga svar av dig jag fick.

Jag har gråtit så länge nu,
allting förändrades, förutom Du.
Det finns ingen saknad kvar,
våra minnen är det enda jag spar.
Mina tårar fick dig inte att förstå,
att Du var den jag väntade på.
Nu står jag ensam här på vägen,
har gråtit under hela färden.
Förlåter dig gör jag, om du frågar,
men på min kind rinner fortfarande tårar.
Inte för saknaden som fanns,
inte för hoppet som brann.
Mina tårar rinner för de minnen av dig jag har,
mina tårar rinner för det som en gång var.
För det som kunde, men inte blev,
för det som hände, för det som sved.

Jag har gråtit så länge nu,
gråtit för den gamla Du.
Mina tårar rinner och jag gråter än,
för minnet av en förlorad vän...