Jag ser min mor, den andra,
i en driva snö, sittande bredvid sin egen mamma
Hon var aldrig en förälder
hon hade inga barn

Jag ser dörren till min broders rum
ett skal av vit och mörk choklad
Han såg alltid ut som mig, min bror
han såg alltid ut som någon annan

Jag ser fotspåren som leder till min fader
de leder bort från allt han lämnat
Han var aldrig ensam
jag kallade honom pappa

Till sist min egen bild i spegeln
hur jag ser ut, och hur jag åldrats
Den kommer alltid vara där, en äkta bror
den kommer alltid att vara någon annan