Vanmakt
De slår oss, skriker, gormar och svär.
I flock vi rusar framåt det bär
I en mörk främmande bil vi kliver på varann
En mardröm kan tänkas tyvärr är den sann
Vi skriker av plåga, ångest och panik
Men ingen lyssnar snart blir vi till lik

Trynet det smärtar mina klövar likaså
Det är outhärdligt att i lastbilen stå
Min vän orkar inte med denna plåga
Sakta det sipprar ut på golvet livets låga

Vad skiljer er människor ifrån oss djur
Jo ni har makten att fängsla oss i en bur
Ni tror att vi saknar känslor och tal
Nej ni har fel vi lider alla helvetets kval

Att bevittna vännen som går före på bandet
In i det eviga men kanske smärtfria landet
För att sedan själv under masken gå till slakt
Utan att ni lyssnat på vad vi egentligen sagt