De faller
som fjädrar från skyn
täcker marken
skyler över människornas framfart

De döljer
allt det
som ingen ändå vill se
Som de gamla slickepinnarna
och hopknölade läskburkarna
på skolgårdens grusplan

Vita och oskuldsfulla
faller de
och smutsas ner
av vårt damm
och av vårt skit

Men än faller de
Lika nyckfulla som varje år

Likt vackra ballerinor
seglar de majestätisk ner från skyn
för att klä de en gång så stolta och ståtliga trädets grenar
med sina vackra puderlikna gestalter
i stället för den praktfulla gröna dräkt
som trädet så obevekligt blivit berövat på
av den grymma höstvinden

De lägger sig till vila på marken
och gör novembernatten något ljusare
med sitt nästan magiska sken

Vi har varsamt blivit inlindade i ett mjukt duntäcke
och på marken ligger det nu nyfallen snö
som triggar till blöta lekar
ute i det fria
Och som föder hopp
och drömmar
om branta pulkabackar
och stimmiga snöbollskrig.