Prästen

Han står vid sitt altare sprider många vackra ord
Om himmelrikets nejder som en stilla flod
Munnen som talar är vältalig och smord
Med nattvarden vi sedan insuper kristus blod

Men vart är den lilla människan i kyrkan hon ej finns
För att lyssna på den visdom som hon där kan att få
Prästen han fortsätter tala kanhända han ej minns
De stackare som uti kylan ständigt måste gå

För då skulle han väll stänga den tunga kyrko port
För att likt kristus gå ut med sin bibel och prata
Då först för mänskligheten hans tjänande gott gjort
När han besöker mänsklighetens torg och gata

Där finns de arma själar som behöver höra hans tröst
För att orka möta dagens vedermödor och sorg
Liksom bomull kan han lindra i mångas kalla bröst
När han rör sig bland folket utanför kyrkans höga borg

Det är inte det vi säger som vittnar om vad vi är
Nej det vi gör berättar mångfallt om oss alla
Så låt oss nu skapa kärlek när vi ännu är här
Låt fredsropen i glädje över världen skalla