Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till en pappa som jag aldrig mötte men som är en del av mig och därför finns i mina tankar


Till min pappa

Mamma blev med barn med en räddhågad man
När han fick beskedet han gick, ja försvann
För att söka lyckan på annan säker mark
Kanske är det därför jag idag är så stark

Saknaden av något visste inte vad
Känslan av att inuti mig det är ett tomt blad
Om jag bara hade fått krama dig blott för en sekund
Kanske bilden i mig hade varit mera sund


Vid fem år var du hjälten som kung i min fantasi
Som reste över världen och formade ordet vi
Vid 10 var du krigaren som räddade vårt land
Jag minns att jag såg dig sträcka fram din varma hand

Vid 15 var du den förebild som alla döttrar har
Även om jag saknade många viktiga svar
Men jag skapade det bästa i mitt sinne
Även om jag saknade det minsta lilla minne

Min längtan efter svaren har länge på mig tärt
Därför är det viktigt med allt som är mig kärt
Ett barn måste få svaren för att egen identitet få
Hur ska de annars kunna sig själva förstå

Nu är jag vuxen och fattar att du var bara en kille
20 år fyllda visste inte vad du med livet ville
Försent fick jag svaren som handlade om dig
Men ingen kan förneka att du fick ett barn en tjej

Alldeles för tidigt ditt liv suddades ut
Din vandring här på jorden fick ett hastigt slut
Jag lägger en ros på graven kramen jag aldrig fick
skänker kärlekens tanke mot himlen med min blick




Fri vers av duvan59
Läst 200 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-11-23 19:16



Bookmark and Share


    eva m h
Fint skrivet om det tomma pappabladet i livets bok!
2008-11-23
  > Nästa text
< Föregående

duvan59
duvan59