Jag låter dig komma hem till mig

gång på gång...

jag intalar mig själv att jag behöver det

att det är det jag vill...


Jag vet inte längre vad som är bra och inte

jag glömmer bort vad som är viktigt för MIG.



Jag låter dig komma in i mig gång på gång

det är svårt att inte släppa in dig när du står där.

Jag som har byggt upp mig själv,

jag som kommit på att det handlar om respekt.

Jag måste respektera mig själv var det nån som sa,

jag ransakar mig själv och inser

att respekt är ett ord jag glömde

när jag byggde upp mig själv igen.


Jag kan mig själv utan och innan,

jag vet vad som är bäst egentligen.


Ändå släpper jag in dig innanför min dörr

in i mig,

in i mitt hjärta,

in i mitt medvetande,

in i mitt liv,

jag som jobbar så hårt på att leva livet som om du inte fanns...

jag som är expert på att förtränga,

jag som glömde bort mig själv.

Jag som bara vill leva livet som jag älskar

ett liv som du gjorde svårare att ta sig igenom,

varje gång du står utanför min dörr, varje gång du står utanför mig.

Varje gång jag släpper in dig på nytt...