I en glänta i skogen, långt bort från vägar asfalt och grus
kände jag lugnet, närheten och tystnaden till vår natur och den stilla vindens sus
jag bara fanns där som en del av helheten själv
jag hörde inte ens ljudet av en närliggande forsande älv

Som brusade och skummade och ett dånande oljud förde
men jag stod bara där och kände frid, inget alls mig störde
just då var jag ett med naturen, jag kände sådan ro
för tiden stod stilla och jag befann mig i den, på stillhetens bro

Jag kände doften av blommor, av gran och fur
i mitt inre uppfattade jag en vacker sång, som gick i dur
jag blundade och tänkte och kände närheten av Den som gett oss livet
och allt annat vackert runt omkring, som är oss givet

Vi behöver alla en lugn stund ibland, då tiden stannar till
så att vi får vila en aning, och bara får sitta still
och försöka glömma allt det dystra som stör oss då och då
för då hinner vi kanske samla nya krafter, så att vi kan fortsätta på livets resa, och bara låta tiden gå .....



© Ted Örnberg 2008
www.fotoakuten.se