Utav någon anledning ville han aldrig att hon skulle sitta ensam. Aldrig att hon skulle prata med någon annan för länge eller att hon skulle vara borta långa stundr utan att komma tillbaka. Hellre skulle hon då sitta där brevid honom. Gå honom på nerverna med sitt eviga prat och slänga med håret. Göra alla sina barnsliga men ändå små porriga miner tills han tillslut inte stod ut längre utan jagade henne genom hela lägenheten. reta honom i timtals med påhittade ramsor och limerickar. Ja, Om det fanns en människa som verkligen kunde driva honom till vansinne så var det hon. Hon visste precis vilka punkter att trycka på, precis vilket tonläge att använda för att göra honom galen. gång på gång flippade han totalt. Stängde ut henne på verandan eller låste in henne på toaletten. Allt för att bara ett par sekunder senare inse att hon på något sätt lyckats ta sig in genom ett fönster eller bryta upp dörren. Det fanns stunder då han undrade om hon verkligen gjorde sig omöjlig att tycka om med flit. Om hon sprang runt där i lägenheten med korta kjolar och råttsvansar bara för att hon visste att han avskydde det?

Hon visste ju att så mycket väl var fallet. Allt hon gjorde, från det att hon vaknade tills dess att hon somnade, gjorde hon för att göra honom förbannad. Och varje gång hon lyckades gick det liksom ett litet lyckorus igenom hela kroppen. Stannade tillräckligt länge för att sedan ersättas med ett stygn av dåligt samvete. Då lade hon ner hela sin själ i att få honom glad igen. Och att lyckas med det, det var det som gav henne en kick.

Hon hade lagat mat honom, helt utan anledning. varför skulle hon laga mat åt honom när hon tidigare retat honom till den fullständiga grad?

Som alla hade ju han också en gräns. Även om han var tåligare än de flesta. Trots det sa han aldrig ett ord till henne som han inte menade. Hur arg han än kunde tänkas vara så stannade han alltid på en viss nivå. sa aldrig någonting som han inte tyckte att hon förtjänade att höra. Inte heller någonting som gjorde henne ledsen eller som kunde få henne att gå. han ville ju egentligen inte skälla. Bara få henne tyst för en liten stund.


Hon låg och småsnynnade. Det var sex timmar kvar tills han skulle upp till jobbet, hon skulle däremot inte göra någonting då hon var helt övertygad om att hon var sjuk. Därför verkade hon tycka att hon hade sin fulla rätt att ligga där och småsjunga. Hon visste att det var fullständigt orespekt. C:s rumskompis hade redan gått och lagt sig på soffan i ren frustration. C däremot låg kvar. Andades ovanligt stilla, låtsades att han inte alls brydde sig. Hon höjde tonläget lite sjöng lite högre. Snarare kände än hörde hur han väste till. Började hängivet klia honom på magen samtidigt som hon sjöng yttlirigare lite högre. Visste egentligen inte vad hon ville få ut av det. Egentligen var hon ju rätt taskig. han som nyligen slutat med rökat hade ju redan svårt att sova. var redan lättretlig. Trots det skulle hon förvärra det.

Efter att ett par minuter utan reaktion från hans sida var det hon som började bli irriterad. Vad var det hon gjorde för fel? Han som alltid var så tacksam att reta? Grinig på både honom och sig själv började hon slå honom lätt på magen, utstötte någonting som skulle låta som trummslag och sjöng sedan ytterligare lite högre. Började rimma också mitt i alltihopa. Gjorde allt det han hatade. Fortfarande, ingen reaktion.

-"Baby?" Hans röst var lugn och full av ömhet, smekte varje liten del inuti henne på samma sätt som hans hand smekte hennes hår.
-"Mmmm"? Det var första gången hon svarade honom på en halvtimme. Enda sedan hon insett att det var omöjligt att reta upp honom hade hon surat. Vägrat titta på honom etller ligga nära honom.
-"Vill du att jag skall vara hemma imorgon"?
hela hennes hjärta tog ett stadigt hopp, blodet rusade lite snabbare. utåt sätt visade hon ingenting. Fnös bara ljudligt och vände sig mot honom:
-"Varför"? Frågade hon trotsigt.
-"Tja.."han dröjde med svaret en stund."Jag tänkte att vi kunde kolla en film nu, så kunde jag pilla dig i håret tills du somnar. Imorgon kan vi baka?" Haha, ytterligare ett noll till henne. Men så lätt skulle hon inte ge sig.
-"Varför?"
-"Nja, jag tycker inte om att du är sur på mig.. Och kan inte riktigt komma på vad jag har gjort. Men det måste ju vara en hel del då du inte ens pratar med mig.. Så jag vill gottgöra det". Hon låg tyst, låtsades tänka:
-"Okejdå,"svarade hon efter en stund. "Men då vill jag välja film".
-"Självklart".