En stjärnskott på himlen,
förenar den känslan.
Och med klarhet vet jag,
jag skall alltid vandra ensam.
Aldrig skall jag ge mig,
aldrig fullt ut.
för vägen som jag går på,
bär saknaden av slut.
Mina fötter, de värker.
Och ryggen den gör ont.
Såren dom är blödande.
jag finner inga bot.