älskade Gud.

Ibland finner jag det svårt att inte falla fritt.
När så mycket har förlorats, sånt som borde varit mitt.
Ibland har jag svårt att stanna och beaka vem jag är,
Det är så lätt att glömma, då man fänglas av begär.

Jag pratar väldigt sällan, ber nästan aldrig alls.
Men sanningen är att jag undrar, har jag förlorat min chans?
Har jag förvandlats till någon annan, till demonerna med former?
Det är ju då jag känner mig levande, när hallicnationerna kommer.

Min strävan blir min död, och den blir vägen ut.
För när jag lägger mig ner, för att möta dig tillslut.
Då vet jag, av hela min tro och med hela mitt hjärta:
Att du kommer stå där och bota all min smärta.
Du kommer gråta bort mina skulder, kyssa mina sår.
Du kommer lätta mitt samvete, så gott det bara går.
Du kommer trolla bort mina ärr, och ge mig tankarna tillbaka.
Förvandla bort det sjuka, som begäret har orsakat.
Du kommer skölja mig i vatten, och då kommer det svida.
Men tillsist så blir jag ren, och ´då kan jag sluta lida.
För då är jag åter oskuld, för att sedan ta ett kliv.
Och du intruducerar mig, för ett nytt och bättre liv.