Jag trodde att jag såg men jag såg inte. Lägger vykortet på lådan. Det är ett vykort från en annan stad. Du ska nog tycka om det. Jag trippar på pigga ben. Jag har raggsockor på. De värmer för det är kallt. Himlen är grå men jag tittar upp ändå, för jag vill se om jag kan se solen.

Jag kan inte se solen.


Jag trodde att jag såg dig men det gjorde jag inte. Avståndet är alldeles för uppenbart. Spelar ingen roll hur snabba steg mina korta ben kunde ta. Omöjligt är inte möjligt. Kanske inte heller hälsosamt. Du sa att jag var bråkig och dum. Jag tror att det omöjliga är möjligt, och att det hälsosamma inte alltid behöver vara det godaste.

Jag vill se dig även om jag inte får.


Det ligger ett vykort på en låda. Snart kommer en postbil. Hämtar kortet. De vet inte vem som skickat det, men de vet vem som ska ha det. Synd att de inte har tid på posten. Tid att tänka efter. Tid att gå ett extra kvarter för att lämna ett brev. Är det en omöjlighet att be er, kära, kära brevbärare -


kan ni lämna ett kort till himlen.