Frusna Augusti nätter
En evig promenad genom brandfarliga korridorer
Sökandet efter framtidens gåtor
Dagdrömmaren når högre höjder

Kungen av ingenting sörjer ännu spillda droppar
Inga njuter av tomheten som ekar längs gator och hörn
Verkligheten suddas ut
Kvar blir en grå hinna
Som förgyller stadens portar

Frusna bihang som trillar av
Lagas av silvertejp
Vi spyr galla över grumliga minnen
Tårar fälls för att sedan lysa med sin frånvaro
Ingenting föder allting
Framtiden, förflutet och nuet
Allt spinns samman av stjärnfall från norr

Känslor bäddas in och går i ide
Eller tynar bort i förträngarens konst

Oroliga timmar följer
Men jag kan snart skymta slutet
Av min promenad genom brandfarliga korridorer