Till min dotters far

Du och jag tog för oss av livet
Kände oss starka som få
Du och jag tog allting för givet
Visste inte att du snart skulle gå

En stad ovan molnen där rosor aldrig dör
Finns du och vet att min röst du nu hör
Att vi möts en gång när min vandring är över
Den vissheten är allt jag nu behöver

Frukten av vår kärlek blev vår älskade flicka
Som ofta när hon mot himlen blicka
Skönjer dig och längtar på olika sätt
Säger pappa det var inte rätt

Varför kunde du inte hos oss stanna kvar
Minnet i hjärtat vi alltid spar
Din dotterson berättelsen får av oss andra
om den stora själ som med oss tidigare vandra

Vet att när resan är över för denna gång
skall vi återigen mötas i en gemensam sång
Då ska vi berätta om allt vi lärt oss här
När vi åter möta dig som vi håller så kär