Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förtvivlans Svarta Ros

Varför är man alltid ensam när man behöver någon som mest?
När tankarna är dystra och hjärtat skriker i protest
När världens alla tyngder hotar pressa dig till mos
Varför är det alltid då som alla vänner flyr sin kos?

När man bara vill försvinna, bara gräva sig ett hål
Där man långsamt kan förglömma varför världen är så snål
Varför finns det ingen kvar
När man känner sig så bar?

När det enda man kan se är förtvivlans svarta ros
Varför är det alltid då som alla vänner flyr sin kos?


Fri vers av Vit Ros
Läst 237 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-12-02 16:18



Bookmark and Share

  Miss Mod
Underbart, kort och gott.
2008-12-03

    ej medlem längre
Känner tyvärr så väl igen mig i den ensamhet som diktjaget beskriver. Så länge man är glad och lycklig så vill alla vara ens vän, men när man sedan verkligen Behöver någon så finns där knappt Någon kvar. Precis som om olycka skulle smitta...Men sorgligt nog så är det kanske så att folk kommer i lust, men går i nöd. Mycket bra, välformulerad, välskriven, välrimmad och uttrycksfull dikt som jag verkligen gillar. Vet dock inte om jag borde "applådera", så istället skickar jag med lite Uppskattning.
2008-12-02

  Therés
fantstisk text och så lätt och bra på rim.

Ja du...man frågar sig ständigt varför!?
2008-12-02
  > Nästa text
< Föregående

Vit Ros