Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensam

Ensam i en värld utan ljus
Mindre än den minsta lus
Jag vill inte vara kvar
Låt mig bli den jag en gång var

Instängd utan fri sikt ut
Men alldeles ensam varje minut
Fast i en kroppslig fängslan
Fylld av malande inre ängslan

Ingen hjälper mig härifrån ut
Är jag är dömd att vara ensam till livets slut?
Kan ingen hjälpa mig hitta tillbaka
För jag vill livets sanna glädje smaka

Men när jag är innesluten i min egen kropp
Så kommer det någon som ger mig hopp
Som hjälper mig ur ensamhetens dystra hål
Som hjälper mig uppnå mina drömmars mål




Fri vers av Vit Ros
Läst 258 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-12-03 19:08



Bookmark and Share


  Miss Mod
Jättefint skriven.
2008-12-03
  > Nästa text
< Föregående

Vit Ros