Din ångest har ristat in hjälplös i din nerblodade panna,
och jag har skrikit sönder min hals.
Allt för att du skulle höra,
Att jag ser dig. ( Du är inte osynlig )
Jag har bränt upp alla bilder på oss,
För vi känner inte varandra längre. ( Jag är bortglömd. )

Bokstäver
Begraver
Mina
Gula
Väggar
.

Men allt bokstäverna stavar är,
Att jag är bortglömd, (o)frivilligt.
( Snälla minns mig. )