Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag insåg en morgon
På motorvägens kant, att döden
Finns överallt
I bilarna, i luften, i mig, i allt

Och när man dör
Försvinner man
Men egentligen
Är det tvärtom


mitt barn har ditt namn

Tar upp min svaga vita hand
ser den darra
men min spegelbild är nattfrusen
och gör mönster utan nålar
syr kläder utan tyg och stickar
sorger utan de vita kaklen

I din luft,
ditt innandömdes ventil
har jag funnnit ett barn
mitt eget barn i dig med ditt namn
inuti den mörka gallergrotta du aldrig besökt
sitter kaninen utan spetsade öron och gnager
sönder trådmattorna




(som att skiljas från sin åsikt, och gå bredvid den )


Fri vers av Issand. VIP
Läst 517 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2008-12-05 14:30



Bookmark and Share

  Burn
dom fem första raderna är mycket bra. och en nattfrusen spegelbild - så vackert!

andra strofen känns som att hitta någon som kan bära en, hålla en, inuti sig, klara av en, som man kan vara hos, vara med, tryggt och mjukt. gillar det.

sen blir jag kluven, för jag tycker det blir en perfekt slut med orden "sönder trådmattorna", berättelsen har för mig sin naturliga ändpunkt där. det inom parantesen känns som det tillhör en annan dikt och då upplever jag en atmosfärskrock med texten innan. det är bara det att orden inom parantesen är så förjäkla bra att det är fan inte sant! jag störtälskar dom! jävlar va bra bild. så jag är glad över att du la in det, för dom där orden tänker jag spara. mycket bra.
2008-12-06

  HerrGlad
Sparade precis som bokmärke.
Tycker att inledande texten var så klockren.
Och fortsätta i samma klass.

Verkligen fint.
2008-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Issand. VIP