Jag har fått lära mig att stå på egna ben

och inte ramla

Om jag släpper taget dör jag

för ingen tar emot mig

Ibland är stupet nära, ibland alldeles för långt bort

Jag vill hoppa ofta

men är livrädd för känslan av att flyga

Inte för att dö

Och ångesten över smärtan hindrar mig alltid

Jag tänker oavbrutet;

vem skulle sakna mig, vad skulle hända, vart skulle jag komma

Aldrig några svar, mina tomma frågor virvlar ut i vinden

Och jag står kvar på egna ben

Så som jag lärt mig göra