Varför irrar du omkring som en skadeskjuten kråka
som inte vet vart den ska ta vägen

Varför inte försöka finna din egna sinnesro
där du kan läka alla dina sår tills du blir så stark
att du kan ta han om dig själv

Då skulle du slippa irra omkring som en skadeskjuten
utan att veta vart vägen ska ta sitt slut

Ingen orkar att irra omkring i längden med den smärtan
som ett skott i hjärtat förutsakar när allt brister

Det värsta är att du inte ser allt levande runt omkring dig
som älskar dig, vill hjälpa dig att läka dig hel igen

Men så länge du försakar dem, kan de inte hjälpa dig

Frågan är bara hur länge de orkar att älska dig
se dig som ett förvirrat djur som inte vill hjälpa sig själv

Hjälp finns men du måste ta det första stegen

Man kan inte räkna med att alla ska ställa upp
utan att få något tillbaka till sig själva

För då kommer du förbli en skadeskjuten kråka
bara irrar omkring i sin egna smärta
utan ljus, utan hopp

Där ordet sinnesro kommer allt förbli endast ett eko

Det smärtar så i själen min att se på
när den skadeskjutna inte vill hjälpa sig