Min tilltro
till livet
har nog fått sig en törn

Slickar uppgivet
de sår som alltmer
och alltjämt
rundat av mina hörn

... var gång jag ställt
mitt fönster på glänt ...

Allt för att tro på
att den vind
som smekt min kind
varit kyssen du sänt

Undrar stillsamt inom mig
om jag ännu
ens har träffat dig

Dig jag så ömt och kärleksfullt
ägnar så oändligt många
innerligt kärleksfulla
tankar och ord

Vet bara att jag älskar dig!

... men ännu inte om
du blott är en illusion ...


©Peter Stjerngrim