Högmod
Rak i ryggen jag glider fram på vägen
Du kan se mig än här eller där
Inte någonsin blir jag förlägen
Mitt efternamn är egenkär

Liksom han som speglade sig i bäcken
Förträffligheten kan sätta mig högt i en tall
Någon försöker att i mig plantera skräcken
Om att jag skulle gå före ett fall

Om detta sker jag reser mig upp
Skakar av mig allt gammalt damm
Stolt som hönsgårdens enda tupp
Tar jag mig sakta ändå fram

Av allting finns en motsatt sida
Även en människa har av dessa två
Annars skulle vi inte Lida
Nej då skulle vi varandra förstå


Den onda delen finns där och styr
Ibland innan vi ens den kan se
Men från ondskan vi gärna flyr
Istället för att om hjälp be

När vi vågar se den mörka delen
Lära av den och säga adjö
Kan vi rätta till de elaka felen
Och omkring oss kärleken strö