Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Formade denna dikt när jag reflekterade över otrohet och alla människor som utsätts för detta.


Snesteget


Säg lilla vännen älskade du mig
undrar rätt ofta för jag var din tjej
sveket du gjorde tidigt en vår
har i mitt hjärta ristat in djupa spår

gräset på den andra sidan var ej så grönt
som du trodde när du för stunden hade skönt
du valde bort kärleken vi hade du och jag
för att köttets lusta i ögonblicket var för svag

Minns dina böner och tårar likaså
men du om någon borde kanske förstå
att ingen väg tillbaka för oss fanns att finna
mitt hjärta kunde du inte mer återvinna

Tiden har flytt och läkt gamla sår
idag är jag klokare och handlingen förstår
bekräftelsen var ett behov för dig just då
känns lättare att vidare i livet nu gå

ska inte grubbla ska glömma bort
tiden flyr undan livet är kort
vet vad man har men ej vad man får
när man genom livet helt oskyddat går




Fri vers av duvan59
Läst 184 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-12-12 18:25



Bookmark and Share


  drakbruden VIP
En bra text! Får mig att fundera. Vad är värst, otroheten eller lögnen? Och vem väljer vad i våra liv? Och om vi väljer, varför så smärtsamma historier? Mycket frågor väcktes av din fina text!
2008-12-15
  > Nästa text
< Föregående

duvan59
duvan59