Stelnat stearin håller fast hans fingrar. Det var ett impulsivt försök av honom att se om han fortfarande kunde känna något, precis som den gången han hade kört nålen genom handleden utan någon anledning.
De flesta skulle nog kalla honom självdestruktiv, men själv kallade han sig bara andlig. Han påstod att hans kropp var en utopi där smärtan kunde samlas och slå ut sig själv.

Det var höst och han strök omkring i kläder hans kropp redan slipat in, som bossen skulle sagt. Gitarren på hans rygg dunkade melankoliskt mot revbenen när han gick de gamla gatorna upp och ner. Vinden slog tydligt ifrån norr och några vilsna löv dansade upp i luften och lade sig sedan graciöst ner på marken igen. Han tog sats och sparkade upp löven till dans igen, men landade själv inte lika graciöst och kanske kunde han tyda sig känna något.

Men det var 7 år och 34 dagar sedan han verkligen hade känt något. Det enda som fick honom att känna nu var heroinet, även om inte ens det kunde ge honom den där döende tomma känslan i bröstet han så länge hade haft.
Hon var vacker, men det var 7 år och 34 dagar sedan hon stog framför honom och kanske ändå gav honom en anledning att sticka den där nålen genom sin handled. De hade träffats på en klubb för musiker i de gamla kvarteren, de som för det mesta brukade innehålla knarkare, arbetslösa musiker och knarkare. Fortfarande vet han inte vad hon gjorde där.
Hon brukade säga att han liknade Bob Dylan, kanske för att han sjungit Mr. Bojangles första gången de sågs. Det hade alltid varit något av hennes favoritlåt.

Han stegade in i ett gammalt ruttnat hus och gick de knarrande trapporna upp. Dörren stog på glänt och när han tittade in såg han dem sitta där på golvet och dela upp knarket i olika högar, i olika former och i olika rus. Utan någon vidare rädsla i kroppen gick han in och stirrade på mannen som satt närmast honom. Han sträckte fram pengarna och mannen gav honom det han så många gånger förr kommit dit för. Han gick ner för de knarrande trapporna igen och smög ut ur huset i hopp om att ingen sett honom.

En gång i tiden hade han haft en hund, en gammal byracka någon kopplat vid en gatlykta och lämnat i regnet. Då hade han nog känt något, känslan av att inte vara ensam lämnad i regnet. Men han dog 3 år senare, utan att ha lämnat sin husse en dag i ensamhet.

Allt han någonsin skrivit var för henne, det insåg han nu och lät kanylen pressa sig igenom hans tunna skinn. Det började bli svårare och svårare att hitta en ven som kunde absorbera detta gift han stoppade i sig medans hungern efter det drog i hans ögon.
Stearinet smulades sönder över hans fingrar och han kände fortfarande inget, bara ett rus genom kroppen som om Odens två korpar kommit ner och skrapat sina klor över honom och hans kläder började bränna över ryggen, armarna vred sig själv i plågor och benen föll samman av felande gravitation.

Han hade alltid varit mot droger, men behovet av att känna något blev för stort. Om han bara tog det en gång till skulle han kanske känna något trodde han, men hans bröst var alltid lika tomt. Staplandes på ben som inte bar kämpade han sig neråt vägen, ner längs de gamla knarkarkvarteren och ner vid hamnen.
Män i flanellskjortor och stålhättor döljde sig under ett regn av eldmyggor som flög från maskinerna.

Benen drog honom därifrån och ut mot kustvägen som ledde ner till havet. Det hoppade några måsar på stranden och flög relflexartat sin väg när han lät sin kropp trilla ner i sanden.
Han hade viljat se asfalten brinna och skogen regna. Se henne komma gåendes igenom dessa två motsatser och ta hans händer. Föra dessa motsatser samman.
Som en oborstad gammal hund reste han sig upp och tittade ut. Men där var fortfarande inget att känna något över. Hans brinnande ben drog honom ner mot vattnet och han började mummla
Mr. Bojangles, mr. Bojangles dance,
There's mister Bojangles
Call him mister Bojangles
Mister Bojangles come back and dance and dance
and dance please dance

Medans vattnet omfamnade hans brinnande tunna kropp trodde han sig känna något och fortsatte längre ut, fortfarande sjungandes
mr. bojangles dance