tittar igenom ett fönster
in i ett annat liv
som jag trodde

ett drömskt moln
när vi båda rör
vid solar

kanske går den upp
när dagen faller in
till natt

och det är i de där
ögonmolnens
stillhet vi ska

dansar vals till
musik som inte finns
och lever

en sista fiolsträng
som gråter sina
tårar

flyter ut i
i att allt annat
var någonstans

skulle mina ord
möta en kant
precis då

vad är jag utan
den här tomheten som
blivit min identifikation