På den snäckbeströdda stranden
hon vandrar barfota
i den mörka natten.
Det är där hon ska möta
det skepp som kommer
från andra sidan med toner
så lockande och klara,
att hon inte tvekar att fara
till mötet med den
som ödet bestämt.

Vingslag hörs i natten
och ugglans hoande
ljuder trolskt uti rymden.
Vargen ylar efter sin själsfrände,
till sin partner i bergen.

Allt är mäktigt och stort
och hennes hjärta vet svaret
och hennes medvetande andas
kärlek och kraft.
Energierna blandas
och allt blir ett levande, sprakande norrsken
på himlens mörka botten.

Hon står på den snäckbeströdda
stranden och vet att detta
är början och slutet,
allt på en gång.
Hon är ett med alltet
och ändå ingenting.



© Klio, december 2008