lyssnar på p2
i min walkman

går ut
tjuvkopplar ett elskåp

och skimmar ditt visakort
med min mobiltelefon

jag raderar din blinda fläck
och välter ditt matbord

vrålar i ditt öra åsikter
som leder till insikter
i format av dikter

inte naturdikter
om utsikter
och blommor och insekter
och fågelsång

utan brutala
smutsiga ord
om asfalt och grå betong

om våldtäkter och förnedring
och misshandel
och verkligheten
och annat trams som sånt

jag kan hålla på till oändligheten
för jag tänker inte sluta
besudla
erat usla
samhällssystem som sprutar
ut misär och fattigdom

göder hat och fördomar
hajpade lögner

jag zoomar in på just det
och knäpper
med min Gigapixlande kamera

avslöjar er och
sliter ut skeletten ur era garderober

ögonen ur era sorgliga ansikten

sätter på mig min walkman igen

sätter mig i soffan och
ställer in min blinda fläck

på verkligheten...