jag färdas mot självbedrägeriet i vansinnig fart. mot ett hägrande mål som aldrig kan nås. en hägring där allt är okej. hittar Regredien. där hastigheten är negativ. där självömkan härskar. mer speed. det ska gå. ser du inte målet. bortom dimmorna. bortom trasiga pumpar, flaskor och buteljer. det är ju klart som kristall.

det är där jag slår i botten.

KRASH.

tomheten omsluter  mig. vansinnet segrar. jag hyperventilerar genom atmosfären. passerar stratocumulus. ser inte livet nedanför. här är bara jag. ensam i fritt fall. mot alla skärseldar. dom som inte ens Dante visste fanns. marken fyller mig med jord. faller igenom. bortom alla kontinentalsocklar. sur av uppstötningar möter jag magman. in mot ferritkärnan av självömkan som härdats av lidandet.

HJÄLP!!!

jag kan inte själv. jag gör vad som helst. orkar inte mer. tag mitt liv och led mig ur vansinnet. samma misstag gång på gång. varje gång med förväntan om ett annat resultat. trött på ferritsmaken. så lär mig undvika magman. låt mig säppa taget om grästuvan jag så förtvivlat bitit mig fast vid. jag ber att få bli en del av livet. jag ber att få se moln från marken. jag ber att jorden ska bära mig. jag ger upp. lägger mig ner på knä med en bön att se det enkla. det sköna. det sköra. jag ber om förmågan att våga välja värde. våga välja kärlek till allt.