Vit, vit, blå, vit, grå, röd, röd, beige, vit, blå…
En lackad sträng som rinner över Västerbron,
vårt spänne över Mälarn's vatten.
Djupt och blått, i djupaste blått.
På håll, men ändå klart markerad,
Klaras spira, som för rymdfärd riktad.
Och bredvid, som en minaret, Kaknäs torn
med alla andra uppstickare som ger
horisonten karaktären av ett kardiogram.
Mälarstrand i norr, Mälarstrand i söder,
husens rad och lövklädda stammar, berg.
Rymd och ljus, solens gnistrande reflex
fångad av vårt kronbekrönta Stadshus.
Svart, beige, vit, svart, röd, grå, grå, blå…
hjulen rullar, Stockholm pulserar.