Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stiltje

Nätternas smygande ljusbågar rörde mitt liv
till storm

Rosor och rankor och skarvar flyttades oroligt

Fiskmåsar och tvåtaktare
Solklippor och kärleksord
dröjde sig kvar men

Inte var jag av särskilt lycklig karaktär.

Ögonen slutna. Hjärtat stängt
stiljte.

© André


Fri vers av André
Läst 812 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2005-08-22 00:09



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Kan bara mmmma medhållande
Bra förmedlad känsla
2006-08-08

    NoMi F
Härligt vacker poesi
Alla vackra ord som du
använder är helt enkelt
så fint och talande
Den berör mig
2006-03-26

  Lisa
Detta är vad jag kallar ÄKTA poesi. Vanliga ord som sammanfogats på ett sådant fantastiskt sätt att de förmedlar mängder av bilder men ändå ingen tydlig karta. Din text fångar mig, snärjer mig i sina strofer, utan att jag själv kan fånga vad det är som berör mig. Årstidsväxlingar, känslor som skiftar, föränderliga relationer. Mittenstrofens måsar och motorer gör att jag känner lukten av torkad tång och saltstänkt brygga ända in i min IKEA-datorhörna. Och jag blir så nyfiken. Vem rörde dig så? Varför mojnade vinden? Tycker att formuleringen "Inte var jag av särskilt lycklig karaktär" känns helt rätt: som ett plötsligt påstående efter en lång paus. Kanske förvånande, både för dig själv och andra.
2005-09-23

    ej medlem längre
Den här behöver jag läsa om några gånger innan den "tar mig" s.a.s. Den är et mästerverk i mitt tycke, gillar stämningen, bilderna, känslorna du målar upp utan att berätta FÖR mycket.
Funderar bara lite på denna rad:
Inte var jag av särskilt lycklig karaktär
- själv kanske jag skulle skriva den såhär:
Jag var inte av särskilt lycklig karaktär
- men det är väl en smaksak.
2005-08-22

  arie
"Rosor och rankor och skarvar flyttades oroligt"...

tillstånd i mörker (natt) i oro, i storm. Slutna ögon och stiltje...men det som är frånvarande i ögonblicket är det som framträder tydligt...hav, fiskmåsar, tvåtaktare, solklippor och kärleksord.

till storm, till stiljte...innaför denna ram så rums det mycket och jag fylls av bilder, dofter och minnen. Jag vet själv också hur det känns när ett tillstånd förvandlas till ett annat...

allt detta tycker jag att du har fångat i denna dikt, som dessutom har ett ganska så kort format, vilket också ger förutöver de polariteter som dikten arbetar med, en ganska så monumentalt effekt...

det är nästan som om innehållet i dikten inte vill låta sig inramas i det lite korta formatet utan istället vill expandera ut, ut över natten, över havet...och ut mot läsaren/tack!
2005-08-22
  > Nästa text
< Föregående

André