Först en rak höger men jag ser den komma redan i dina ögon så jag hinner ducka snett ned åt vänster. Samtidigt flyttar jag fram vänsterfoten och skjuter ifrån med högerfoten så jag hamnar snett bakom dig och i samma rörelse lyfter jag höger ben och skickar in höger knä i ditt mellangärde.
Du stönar till och sjunker ihop hukande men gör en överrumplande kontring genom att skicka på en hård och rak högerspark bakåt som träffar mitt vänstra lår. Smärtan kommer men blir inte kvar länge för nu är jag laddad och jag inser bara att du inte är besegrad och gör en snabb sidoförflyttning åt vänster, vrider mig samtidigt runt åt vänster och får ordentlig fart med vänster armbåge i och med vridningen, precis som planerat, och får in en klockren träff vid din högra njure så att jag ser hur du grimascherar riktigt riktigt illa.
Något tänds i dina ögon och jag noterar också att de börjar tåras. Vrider mig rätt och börjar småstudsa på stället. Håller upp garden och ser övertygad ut medan jag avvaktar din attack som inte låter vänta på sig. Du vrålar fult och rusar med uppskjutna axlar och förvridet ansikte rakt mot mig. Förvånas över det simpla i detta och gör misstaget att underskatta raseriet, sidsteppar åt höger men inte tillräckligt snabbt och du får in en dansk skalle nästan rakt i mellangärdet och shit den gjorde ont.

Tappar andan och backar.

Har svårare att hoppa nu men gör det ändå ännu snabbare för att du inte ska få in en till. Tvingas tänka på smärtan men vill hellre koncentrera mig på vad du gör. Ditt raseri har inte lagt sig än och du rusar efter mig som en tjur efter ett rött skynke. Jag steppar hukande. Ena armen runt magen och den andra i gard. Väntar på att din energi ska ta slut för håller du på så som du gör kommer den att ta slut och då ska jag sänka dig så jävla hårt att du skiter på dig. Räkna med det. Kan nu släppa mitt eget grepp runt min buk och använda båda armarna mot dig igen.
Du börjar precis som jag anat bli trött men gör en sista rusning just som jag trodde att den sista rusningen precis hade varit. Överrumplad igen och du får åter in din tjocka skalle i mitt mellangärde. Den här gången får jag i alla fall tag med vänster arm runt din hals och kan hålla kvar ditt huvud i mitt mellangärde som tröst för detsamma. Högern är fri och den börjar mata in slag på din vänstra ansiktshalva tills du tappar balansen och faller i golvet och eftersom jag håller i dig så ramlar jag också. Vi börjar brottas istället och det är lite mer avancerat och båda är trötta och ingen lyckas få in något riktigt grepp så… vi tröttnar och tystnar. Näsblod.

Ändå ingen idé att fortsätta snacka med dig. Vänder åter blickarna ner i varsin del av morgontidningen. Sörplar kaffe och slamrar demonstrativt kopparna mot faten. ”Idiot!” Säger du som en sista sving. Jag sidsteppar snyggt undan med att svara ”André, trevligt att råkas.” Hånleende.

© André