Endast fem år så liten och rädd
natten, luften andades oro och hot
Hastigt uppsliten ur en otrygg bädd
barfota skulle hon hämta hjälp att råda bot

Sprang genom skog och mark för att finna
någon innan mamma faller sönder helt
med trasiga fötter fanns allt att vinna
Blodet på mammas panna var nu stelt

Rösterna och skriken förföljde henne på vägen
ingen öppnade dörren där hon bankade och skrek
trots sina trasiga fötter var hon nu förlägen
kände sig misslyckad hon var kanske för vek

Tillbaka till inferniot utan någon vinning
vad hade hännt när hon inte varit där
Monstret ,han som tappat hela sin besinning
Var borta han som sade sig ha mamman så kär

Nu satt han i bilen, sovrumsfönstret var i kras
Han skulle göra slut på dem en gång för alla
en för barnet mycket välkänd gammal fras
Hur kunde mamma för en galning falla

Att följa blodspår för att söka sin mamma
är inte vad ett barn ska behöva göra
I dag är barnet vuxet och det gör det samma
för skriken och bråken hon slipper höra

Men åren av rädsla och spänning finns kvar
att leva med oförmögna vuxna är inte lätt
Men den vackra fasaden grannarna i minnet har
Annars kanske de agerat utifrån det som för ett barn
blir rätt.