av det yttersta på skalmarna
sväljer jag bitar
liggande känner jag hur trådarna
hasar sig ner i magmunnen
och tänker "där gör de nytta"

jag vaknar av att jag skrattar

vänder mig och där kryper jag
intill min tonårsförälskelse

hennes bröst passar i min skålade hand
allt är sagt
och min kärna är ett enda vitt sken

*

nu är du glömd,
djupt i mitt hjärta gömd

förlåt ljuva viskning jag
aldrig framförde

*

när senast jag minns
är det en dag i Februari

nyinflyttad i en trång vrå
instigen genom dörröppningen

kändes min framtid uppenbar
blundade därför och höll mig vid väggen
och tänkte "det finns inga ismer, bara tvivel"

snön hade slukat mörkret utanför
där jag stängde min sista dörr