orange himmel
väver med vita moln

skymningsstup i blått

*
snedögd talgoxe
tvekar på balkongräcket

rädslan eller hungern

flyger sin kos men åter
när mannen i hörnet gått

*
ur solens snäva
vinkel, lyser rälsspårens

vägar av silver

i tunnels mörker
bjuder irakisk frisör

på lemonchoklad

*
ur ljudslösheten
finner japansk dirigent

hennes blå iris

väger vågor från harpor
i eruptiv symfoni

med örat mot skinn
avlyssnar slagverkaren

sin stämda puka

*
hon ler allvarligt
när jag frågar hur hon mår

- passionerad!

hon tittar på mig som om
jag vet vad det innebär

*
dessa magiska
dragnings- och motståndskrafter

i magnetiskt fält

*
mannen i gul väst
med bagen på perrongen

snurrar på stället

*
framför en svart skog
fönstrets regnkristaller

van vid mörker nu

det känns nästan naket kallt
när ljuset tränger sig på

drar för gardiner
släcker ned runt läslampan

tänker på lyckan

den finns kanske i språket
i samtalen mellan oss

*
på himlen lyste
en deformerad ljuskropp

stridbar månskära

kämpade sig igenom
molnens mörka draperi

*
åldring dukade
kaffe till framliden fru

av gammal vana

pussade fotografit
och tände ett värmeljus

*
dimman lägrar sig
allt är förställning, kanske

erotisk laddning

ingenting är
i det hotfulla ljuset

men urscen ger mod