När man växer upp finns människor i olika generationer
som man känner igen, som ett landskap av olika sorters
blommor och andra arter av växter och djur.
När de sedan sakta försvinner och nya okända arter
tillkommer känns vissa igen men andra inte.
Jag brukade ställa cykeln hos en av dom, den andra var
en symbolisk bild av det gamla Sverige med stugan invid
naturen.
Naturen finns kvar men vart skall jag ställa cykeln nu?
Jag har inte ens en cykel längre.

Tänk om Åsa-Nisse inte bodde med sin Eulalia i byn där
de bodde då var bara byn kvar.
Och det moderna 60-,70-och 80-talets nya villabyggen,
alla med sin stil och karaktär; landgången på en påminde
mig alltid om amerikanska beachvillor, man kunde riktigt
se sanden utanför där de andra husen stod.
Inne satt vi och drack kaffe och jag pratade med deras
äldre ungar och blev skämtad med av de äldre vid kaffebordet,
och hade alltid svar på tal, eller var blyg; vilket som.
Man har alltid många vänner som barn, i denna flora och fauna.
Kanske inte i sin egen ålder men det finns alltid mycket
folk runt omkring.

Folk försvinner som igenkännbara karaktärer i TV-serier för
att ersättas av tomhet eller oigenkännbara, alternativa
människor, skeenden och ytlighet som inte leder någonstans.
Många av dessa TV-serier lägger också mycket riktigt ner.
Men när en genuin människa lägger ner som fanns där för en,
alltid inpräntad i minnesbilden av ens uppväxt...
som symboliska ikoner; Arketyper i byn, så är det orättvist
för alla och alla de stunder som inte var bra i ens liv som
kunde varit bättre; medans vissa var som gåvor.
En enda perfekt dag för 25 år sedan är nu mer än guld värd.
Kan bytas mot mer än 100 nutida tråkiga dagar.
Byns kända karaktär och karaktärer är vad som gör bilden av
våra liv.

Requiscat in Pace

LPW Johansson
02/04/08
http://lordparzifal.blogspot.com/2008/04/byns-knda-karaktrer-in-memoriam.html