Datorerna i maskinerna
följer de givna signalerna,
tankarna bakom
söker sitt blodiga uttryck.

Allt är lagt
som på en rutig bräda
där bönderna springer
från en hopplös ramp
till en annan.

Eldar som ryter
bränner utan skillnad
allt på sin väg,
allt för att vidmakthålla
tillträdet.

Vi tar er luft
och ni får behålla
skuggan bakom
allt det vi har tagit.

Vi är de välsignade,
de som formades ur sanden
när ljus och mörker
var helt oberoende.

Vi är de som styr
med armbågarna i historien
och fötterna på stulen mark,
vi är de som kräver hävd.

Stjärnmaskinen störtar utan pardon
in den fattiges hem,
in i de bortkördas hem,
de som ingen vill veta av.

Ingen urskiljning höjer sig
ur blodsmässan,
ingen ödmjukhet
eller försök till ursäkt.

Bara kraft och pengar
formade till kanoner
i försvar för stulna bakgårdar
med gyllene apelsiner
utan motstånd.