Jag är bara en fotnot i teknikens tidevarv. En parentes som fastnat mellan stor bokstav och komma. Jag har tagit första steget bort från min kroppsliga boja. Färden från verkligheten har bara börjat. Vart kommer nästa evolutionära steg föra mig? Jag tänker delete men trampar enter med flit.

Informationens motorväg leder åt alla håll samtidigt utan att föra mig någonvart då jag rider på fotonerna genom mänsklighetens konstruerade universum. Plötsligt existerar jag överallt och ingenstans. Jag har förvandlats, min abstraktion har konkret mångfaldigats och potentiellt gjort mig lika oändlig som mina drömmar.

Men vänta nu. Allt detta har ju bara hänt i mitt huvud. Jag står ju fortfarande med en fot i verkligheten. Jag har fortfarande möjligheten att bejaka min verklighet, att själv kunna bestämma min mångfald. Jag har ännu chansen att göra något verkligt som bara jag kan minnas och som andra bara kan ta del av om jag så vill.

Jag tar steget tillbaka och betraktar den virtuella mänskligheten med klarsynta ögon. De tåras då jag ser människor förkasta sina fantasier för att istället äta och dricka dem från främlingar. Utsvultna hjärnor som lobotomerat sig, avskurit sina sinnen från den reella världen och oåterkalleligt försvunnit ut i cyberrymden.


© Boa Berg
2009-01-03
19:19